Varför Bobo?

Ja varför blev det en Bobo? Här kommer det en liten förklaring till det! *ler*

Det hela började en dag i maj -00. Vi i familjen hade varit utan något djur under några år, och nu hade vi börjat längta efter en ny kompis! Egentligen är jag en kattmänniska, hade aldrig funderat på hund. Men Ante hade blivit allergisk mot katter några år tidigare. Och då får man tillslut börja tänka om. Så en hund var vad vi tänkte oss nu. Men eftersom det finns allergier ville vi inte ta några onödiga risker. Det är en av anledningarna till att vi började leta efter en pudel. En annan anledning är att pudeln är en härlig ras med ett härligt temperament!

Efter en hel del sökande fastnade jag för Länsmansgårdens Kennel i Järfälla. Det är en liten familjeuppfödning som drivs av Alexandra Wistrand. Det fanns inga valpar när vi kontaktade henne, men hon planerade för Heddas andra kull till sommaren! Alexandra lät så trevlig och engagerad att vi beslöt oss för att vänta på den kommande kullen!

Det blev en lång väntan. Den blivande mamman började inte löpa när det väntades av henne. Vi gick som på nålar, och till slut så var det dags för löp! Men väntan tog ju inte slut för det. Då var det dags för nästa, väntan tills det var dags för den blivande mamman, Sol-Enens Jade-Ami-Rosanih, att träffa den blivande pappan, Härbovi´s Rocko Barocko.
Nerverna var som fiolsträngar innan det blev klart att Hedda var i väntans tider! Då tog andra funderingar över. Skulle det gå bra? Tänk om det inte skulle bli någon valp till oss!

Så en dag var det äntligen dags! Den 20 september födde Hedda hela 7! valpar! En riktig rekordkull, med 2 flickor och 5 pojkar! Det hela gick bra, även om Hedda behövde lite hjälp med att sköta om sina små. Lyckan stod högt i tak här hemma hos oss! Det betydde ju att en av de små pojkarna skulle flytta hem till oss!!

När valparna var 6 veckor gamla var det äntligen dags att hälsa på dem! Bilder och nyheter vi telefon och internet i all ära, men det är inte samma sak som att få se, lukta och klappa på små valpar! Hedda visade stolt upp sina vackra barn för oss. De var så mycket mindre än vad jag hade kunnat föreställa mig! Svarta pigga knyten som busade runt tills alla helst plötsligt, som på kommando, hade somnat i en stor hög! Det skulle bli svårt att bara välja en av dessa sötnosar. Helst skulle jag vilja ta med dem alla hem!

Nu var det dags att förbereda hemma! Det är mycket som ska ordnas när det kommer en baby till familjen. Så skulle ju valpen ha ett namn också. Det var svårt att välja ett namn som alla kunde stava till och inte minst uttala! Förslagen blev många, men tillslut stannade det vid Bobo!
Efter 2 veckor, av om möjligt ännu mer längtan, bestyr och fixande, kom dagen D. Den 17 november var det äntligen dags att hämta vår lilla kille!

Länsmansgårdens Markoolio fastnade vi för, fast vi kallar honom för Bobo. Han var pigg och nyfiken på livet. Redan i bilen försökte han komma loss så att han skulle kunna utforska allt. Det har han fortsatt med också sedan han klev ur bilen! Vi hade hoppats på att han skulle bli en toy, men han ville inte sluta växa. Dvärg blev han tillslut, men jag skulle inte vilja byta bort honom för nått i hela världen! Han är bäst!

En piggare, gladare. aktivare och charmigare hund hade vi inte kunnat önska oss. Han charmar de allra flesta, även många av dem som tycker att pudeln är en skällig kärringhund! En riktig tossehund är han, som får pudelfnatt och rejsar både ute och inne så ofta han kan! Jag är så glad att jag inte tog hem alla sju. Det hade jag aldrig orkat med! =)

Vi har gått på valpkurs med SPK. Bobo tyckte att det var roligt att gå i skolan, och jag tyckte att det var härligt att se pudlar i alla storlekar och färger bete sig nästan likadant!
Eftersom jag hoppas på att få en hyfsat uppfostrad hund, har jag anmält oss till SPK´s grundkurs i lydnad till hösten. Jag hoppas att det finns en plats till oss. Jag har dessutom anmält mig till en kurs i vardagsklippning, så jag får lära mig hur man klipper nos och tassar själv! Jag undrar vad Bobo skulle säga om han bara visste.....

När han blir äldre ska vi, barnen och jag, börja en agilitykurs med honom. Det tycker jag verkar roligt, och Bobo är aktiv nog! I skogen studsar han mer omkring på stenar och omkullvälta trädstammar än går på stigarna! Vi får väl se hur det går, om Bobo blir den agilityhund som vi hoppas på!

Resten kan ni läsa om i Dagboken och Bloggen!

 Tillbaks

© Åsa Hedin 2007 -- 2011