Minneslunden!

 
Tussen var min allra allra första katt. Han var en stor, snövit och stendöv ladugårdskatt som jag fångade på höloftet på landet när han var kattunge. Eftersom han var döv hörde han inte mig och min kompis när vi "smög" på honom. Vi fångade honom mest för att bevisa för bonden att det visst gick få tag i katterna, som var nästan helvilda. I vilket fall fick jag tag i honom och sedan fick jag honom av bonden. Lyckan stod högt i tak! För mig, men inte direkt för mamma och pappa som hade bokat en kattunge av en släkting... Så den sommaren fick jag och min syster en varsin kattunge! *ler* Ludde var liten och svart/vit. Jättesöt tyckte alla, men han kunde vara riktigt elak om han ville.


Tusse var en gråvit långhårig katt av okänd ras. Honom tog vi hand om efter att han gått laget runt bland gårdens A-lagare. Tillslut så tröttnade gubbarna på honom, han var runt 4 år och okastrerad.
Tusse åkte ut i vinterkylan, och där blev han kvar i flera månader. Tills min mamma blev sjukskriven och såg honom från köksfönstret dag efter dag. När hon blev bättre började hon mata och ta hand om honom. Men eftersom jag var allergisk så var det inte meningen att han skulle flytta hem till oss. Utan hon skulle ta hand om honom tills någon förbarmade sig över honom...
Men Tusse tyckte annat! Efter ett tag flyttade han in på vår balkong (vi bodde på nedre botten) och därifrån var inte steget så långt från att komma in i lägenheten. Och det visade sig dessutom att jag inte var allergisk mot långhåriga katter!
Tusse blev kvar hos mamma och pappa i nästan 14 år innan han blev akut sjuk och dog hemma i stugvärmen.


Detta är Pontus! Han var en korsning mellan Norsk Skogskatt och Perser. Honom köpte jag själv när han var 10 veckor gammal. Ett oemotståndligt söt litet nystan. Men busigare katt har jag aldrig haft! Jag tror han rev sönder varenda tapet och hängde i varenda gardin under sitt första levnadsår. Och så var han rädd för precis allt! Till och med för gamla Tusse till att börja med. Men med tiden blev han lite kaxigare.
Han kunde inte jama, men han pratade precis hela tiden! Han var min första baby, och bara min katt! I mycket betedde han sig som en hund, han gick i koppel i stan, kom på inkallning och han kunde sitta fint.
Pontus dog i januari -98 nästan 11 år gammal. Han är en katt jag aldrig kommer glömma, han lever vidare i mitt hjärta.


Detta är mammas och pappas hund Bella. Hon var en korsning mellan schäfer och rottweiler, och världens snällaste hund! Tyvärr kunde vi inte ha henne kvar efter pappas död. Han lovade faktiskt själv bort henne till min kusin dagarna innan han dog. Bella fick många fina år till i Sorunda, innan de blev tvungna att avliva henne pga sjukdom.
Bella blev 11,5 år gammal.


Polarn var en övergiven sommarkatt som Pontus lockade ut ur skogen på landet mitt i den smäll kalla vintern. Pontus lurade fram honom ur skogen och fick med honom hem på middag. Polarn var så mager och sliten då, att han hade nog inte överlevt många dagar till. Mamma och pappa förbarmade sig över honom och han blev kvar hos dem. Ingen svarade på de annonser som sattes upp om honom, men det gjorde varken honom eller mina föräldrar så mycket! Han fick ett nytt hem hos dem där en annan katt och en hund redan ingick!
Vad jag vet så lever Polarn fortfarande och mår bra. Men min mamma kunde inte ha honom kvar när hon flyttade från landet. Men han fick stanna hos en släkting till mig, så att han kunde fortsätta springa i de Jämtländska skogarna!

 

© Åsa Hedin 2007 -- 2011